Fem till sex gånger fler dör med självmord än vad som omkommer i trafiken. En nollvision för antal självmord borde likt utvecklingen för trafikdöden kraftigt kunna sänka antalet. Varje självmord drabbar förutom personen själv, anhöriga med saknad, samvetskval och ofta livslångt lidande.
Miljarde har satsats på säkrare bilar och trafikmiljö. 1970 omkom i Sverige 1307 personer i trafiken, 2013 var antalet 264. En helt otroligt bra utveckling. Trots en kraftigt ökad trafik har antalet omkomna markant minskat. Bilarna har blivit säkrare, avskiljare i t.ex. form av vajerräcken har satts upp, m.fl. förbättringar. Vår medvetenhet och betende kanske inte alltid har förbättrats, men den tekniska utvecklingen har bidragit. Det har föregåtts av medvetna ekonomiska satsningar liksom olika lagstiftningar.
Ett tungt områden är där liv går till spillo är via självmord. Där låg antalet 2015 på 1554 självmord. En nivå som tangerar antal trafikdödade 1970. Det är svårt med en direkt jämförelser mellan trafikdödade och självmord, ibland sker även självmord i trafiken, som är svåra att få svar på och kan ge ett mörkertal i statistiken. Det är en tydlig skillnad i hur vi med en nollvision inom trafiken kontinuerligt aktivt prioriterar att få ner antalet omkomna i trafiken. Ett X antal miljarder kronor har under åren lagts på och läggs på förbättringar och säkrare vägar. Till detta lägger bilindustrin stora resurser på att förbättra fordonsflottan.
Mycket kan göras med att få ner antalet självmord. Många kan förhindras, med rätt insatser och hjälp i rätt skede ofta till en låg samhällskostnad kan självmord förhindras. Med en öppnare atmosfär där man vågar prata mer öppet om livets olika svåra faser kan skolan i sin helhet i samverkan med föräldrar, skolhälsovården och landstinget vara en stöttepelare och aktör. En stärkt första linjens psykiatrivård kan bättre möta upp på skolan och med kompetensförstärkning tidigt möte upp vuxnas signaler om ohälsa. Till detta kan vi säkra upp miljöer där vi försvåra med tekniska åtgärder som t.ex. högre staket längs järnvägsspår.
Hade samhället lagt motsvarande resurser som för säkrare trafik, hade vi förmodligen också haft betydligt lägre antal självmord. Vi kommer aldrig att få noll omkomna i trafiken ändå har vi satt upp en nollvision. En nollvision för antal självmord är också en utopi, men varje räddat människoliv är en vinstlott för den enskilde, anhöriga och samhället. En nollvision är en viktig drivkraft där vi aktivt lyfter upp frågan på bordet, ökar vår kunskap om självmord och sätter in aktiva samhällsresurser i förebyggande åtgärder.
.
Peter Christensen (L)
Andre vice ordförande psykiatri och habiliterings nämnden
Landstinget Blekinge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar