Fritidspolitikerns dilemma

Fritidspolitiker är man av intresse och att det ger mer än uppoffringen. Låter gnälligt men uppoffring menas att ta ledigt från jobbet, att varje vecka en eller flera kvällar vara borta från familjen. Att lägga ner ett antal timmar varje vecka på kvällen eller tidig lördagsmorgon.

När man väl har tid över till politiskt engagemang, d.v.s. vid ledighet under sommar och jul, ja då tar även proffspolitikerna ledigt och mötena är glesa. Sedan efter ledigheten när det blir fullt tryck på ledigheten och barnens läxläsningen påkallar oss vuxnas uppmärksamhet, barnens aktiviteter kör igång. Ja då kör även det politiska livet igång. Inte konstigt att "alla" går runt vidbrända.

Vi går nu in i supervalåret, först EP-valet i Maj och sedan våra egna val i september. Det gäller således att ta väl vara på jul- och nyårsledigheten och fylla på batteriet till brädden det kommer att behövas.

Till en politisk reflektion. Vad kan ett vallöfte innehålla, fler jobb, bättre miljö. Enkla löften, som alla kan skriva under på. Ibland nämns utrymme för nya reformer. Då ser jag en röd flagga. Jag är inte så hundra på att det är det vi behöver. Fokus borde ligga på att ta hand och utveckla och stärka det vi har. Där vill jag lista, barnomsorg, skola, äldreomsorg, handikappomsorg. Inom sjukvården finns stora utmaningar. Specialistsjukvården kan allt mer men är tyvärr ofta mycket kostsam. Vill se att primärvården ska bli bättre på förebyggande friskvård. Att vi blir bättre på vård av äldre, viktigt kunna ge äldre rätt vård och en värdig behandling. Tycker att primärvården har ett oförtjänt dåligt ryckte. En del väntar och besöker akuten rent i onödan. Akutsjukvården är just vad det heter, sjukvård för akut sjuka, och då måste vi alla känna full trygghet med primärvården.