En reflektion om Björklunds tal om att föräldrars närvaro i klassrummet för stökiga elever. Jag mins själv från min skoltid, att när man gick över gränsen och det blev lite för busigt, så var jag mest rädd för att det skulle komma mina föräldrar till kännedom. Kan kanske varit att man inte ville vanära föräldrarna. Nåja det var på sextiotalet. Förslaget är klart intressant, det skulle säkert hjälpa de med ordnade hemförhållande. Däremot vilket också Björklund understryker så hjälper det inte elever som så att säga har det trasligt hemma och med frånvarande föräldrar, de som inte kommer på föräldrar mötet.
Hela talet i sin helhet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar